Svensk långlöpning mot alla odds

Svensk medel- och långdistanslöpning har stagnerat. Allt färre satsar på en löparkarriär efter ungdomsåren. I OS i Sydney 2000 vann afrikanska manliga löpare 16 av 18 medaljer på distanserna 800 m till marathon. Varför dominerar afrikanska löpare världsstatistiken i medel- och långdistans? Varför har svenska löpare allt svårare att hävda sig internationellt i dessa grenar?

Undertecknad har studerat löpare i Kenya och Tanzania vid ett flertal tillfällen sedan 1989. Svenska löpare har tränat med världseliten i Kenya och kenyanska löpare på svensk elitnivå har levt och tränat med svenska löpare vid Löparhögskolan i Sverige månader i streck. Två avgörande faktorer till de afrikanska löparnas fördel kan konstateras:

1. Hunger efter framgång

Resultat på löparbanorna öppnar möjligheter för afrikanska löpare att komma ut i världen och springa in pengar till försörjning. Det finns gott om förebilder från Kip Keinos storhetstid i slutet av 60-talet till dagens Paul Tergat, som visar vägen. Tergats hus i Ngong Hills några mil utanför Kenyas huvudstad Nairobi är påkostat och omgärdat av murar, hans bilar är av den högre prisklassen, han talar ofta i sin mobiltelefon och sänder e-mail från sin dator till sina globala kontakter. Allt detta har han uppnått genom sin löpning, Tergat är bl a 5-faldig världsmästare i terränglöpning. Ledande politiker med landets president i spetsen och höga militärer tar alla tillfällen att framhålla de framgångsrika kenyanska löparna som förebilder och många ungdomar gör vad de kan för att uppnå detta, vi har bara sett början av det afrikanska löparundret!

Men väldigt få svenska ungdomar lockas av löpning, vi har inga framgångsrika förebilder och media glamoriserar andra grenar och sporter före långlöpning. Varför slita med en global sport, där det krävs flera års daglig träning för att mäta sig med dessa "naturlöpare" från Afrika? Vårt hopp kanske får stå till löpare med invandrarbakgrund, det finns redan några lysande exempel i landstoppen i långdistanslöpning. De svenskar som antar den stora utmaningen att lyckas som långlöpare kan inspireras av afrikanernas attityd och hängivenhet till löpningen!

2. Fysisk hållfasthet

Ungdomen i Afrika förflyttar sig till fots under uppväxten och skapar en hållfasthet i benbyggnad, leder och muskelfästen, som är en förutsättning för att klara av eventuell kommande tuff löpträning. De får en grundläggande träning utan att se det som träning. När de bestämmer sig för en satsning på löpning, tål kroppen den hårda träningen som krävs och de når snabbt toppresultat.

Våra svenska ungdomar har inte samma fysiska beredskap. I dag har spontan fysisk aktivitet ersatts av stillasittande framför TV, dataspel etc. Det är alltför vanligt med förslitningsskador hos svenska löpare. De kräver en längre grundläggande träning innan de kan klara av tuff resultatgivande löpträning. Detta ställer höga krav på tränare och rådgivare – i den "enklaste" av alla sporter: att springa i kapp! Vi har alla odds emot oss! Men skam den som ger sig…

Svensk idrottsforskning kan bistå

För att skapa förutsättningar för våra medel- och långdistanslöpare, oavsett svenskt eller utländskt ursprung, att hävda sig internationellt, måste träningen optimeras! Kanske är det dags att ta hjälp av idrottsforskningen! Svenska Orienteringsförbundet anlitar Peter Foxdal från Falun, som testar varje enskild individ på landslagsnivå för att finna rätt träningsbelastning. Peter har under tre års tid varit engagerad av Storbritanniens Orienteringsförbund och optimerat landslagslöparnas träning, med en klar förbättring av deras löpekonomi som följd. Han har utvecklat MaxLass, som är samverkande kapaciteter som bestämmer löptempo och utarbetat RPS-skalan för skattning av upplevd form på en skala från 0 - 10.

Peter Foxdal tar blodprov på Andreas Rehnborg
Peter Foxdal tar blodprov på Andreas Rehnborg vid test med bärbar utrustning för mätning av syreupptagning i hallen i Falun under överinseende av grenledare Ulf Friberg.

Arthur Lydiard influerade finska löpare till stora framgångar på 70-talet, bland annat OS-guld på 1500 m, 5000 m och 10000 m samt brons på 3000 m hinder i München 1972. Anders Gärderud sökte upp finnarna och tränade också efter Lydiards principer och vann OS-guld på 3000 m hinder i Montreal 1976! I dag kan våra löpare söka upp världsledande löpare i Kenya, Etiopien, Marocko o s v och lära av dem. Men de stora kulturella skillnaderna gör att vi inte kan anamma vad de gör rakt upp och ned. En kombination med svensk kompetens inom idrottsforskning och nära kontakt med världens bästa löpare bör skapa goda förutsättningar för svensk medel- och långdistanslöpning!

Sven-Åke Jåfs, Löparhögskolan 2003-03-08

10000 m i OS i Sydney 2000. Haile Gebrselassie, Ethiopien före Paul Tergat, Kenya.